På SvD brännpunkt har tidigare två artiklar publicerats som behandlar hur byggvaruhusen förstör byggnadsarvet och hur ovarsamt många lägenheter behandlas när de skall moderniseras. Nu undrar jag: vilket ansvar har mäklaren?
Nyligen lades en 5-rummare på Nybrogatan i Stockholm ut till försäljning av Lagerlings Fastighetsmäkleri. Det blivande hemmet har varit kontor och jag antar att det rör sig om en tidigare avstyckad stor lägenhet. De två rummen till höger åt gatan till har ursprungligen varit ett. Trots kontoriseringen är våningen relativt välbevarad med bland annat ett flertal kakelugnar, stuckaturer, dörröverstycken och påkostade snickerier.
Lagerlings skriver: “Med attraktivt läge i högklassig 1880-talsfastighet vid Östermalmstorg ligger denna vackra våning i ett omfattande ombyggnadsbehov. Fyra kakelugnar i original, högt i tak och bevarade stuckaturer. På uppdrag av Brf Riddaren 12 upplåtes denna före detta kontorslokal för ombyggnad till bostad. Lokalen saknar idag kök och badrum. Stora möjligheter för den som själv vill skapa en unik bostad med bästa läge invid Östermalmstorg och nära såväl till Strandvägen som Stureplan.”
För att bredda målgruppen har Lagerlings tagit fram ett radikalt förslag på ombyggnad som går ut på att den åt gården belägna forna matsalen, med stjärnparkett och grön kakelugn som troligtvis ritats av Tryggelin för Rörstrand, styckas upp och förvandlas till två sovrum samt ett smärre bibliotek! Som om det inte vore nog ryker ytterligare en kakelugn när det andra rummet åt gården förvandlas till walk-in-closet och badrum.
Lagerlings förfarande är på intet sätt unikt, snarare är det regel än undantag att ett förslag på hårdhänt ombyggnad presenteras i mäklarens prospekt var gång en välbevarad lägenhet är till salu. Oftast är det köket som flyttas till vardagsrum, hall eller större rum åt gatan till. Gemensamt för samtliga förslag är ett den ursprungliga planlösningen inte duger, att lägenheten helt måste anpassas till dagens ideal och att vilka medel som helst är tillåtna.
Att mäklarna låter ta fram olika ombyggnadsförslag är i sig inte underligt då det finns pengar att tjäna om det blir fler spekulanter på ett objekt, men man kan tycka att de på något sätt borde ta sitt ansvar och någonstans dra gränsen för vilka byggnadsvärden som får offras. I detta fall tycker jag verkligen att de har gått för långt när de till och med rekommenderar att man skall plocka ned kakelugnar och förstöra en vacker stjärnparkett. Båda dessa detaljer hör till de attribut som man annars är snar att framhäva när gamla vackra våningar bjuds ut till försäljning.
Det vore mycket intressant att veta varför det är så mycket som inte duger i vårt tid. Att nästan allt har fel skepnad och vad man än gör kan det inte bli sämre.
En radikal finanskris kommer säkert att råda bot på detta.
Ett aktuellt exempel på en allt annat än varsam ombyggnad är Filippa Knutssons våning på Wallingatan. Att en och annan stenrik modekärring bygger om så radikalt ser dock inte jag som något större problem (även om det är synd att kakelugnarna åkte ut så hamnade de iallfall hos en byggnadsvårdsfirma – värre gick det nog för stuckaturer och eventuella dörröverstycken). Jag kan heller inte säga att jag är emot att man bygger om sitt hem radikalt, däremot ogillar jag starkt att alla gör det och på ett synnerligen trist sätt.
